dontshednotears

afyfan, det där var inte det lättaste jag har gjort. men det var fint, och för att vara så gammal som du var så var det många som kom. vill man se hjärtskärande sorg mitt framför ögonen på en ska man garanterat husera runt på älskade människors begravningar. fina tal hölls från gamla vänner som berättade om sattyg du gjort när du var liten och om vilken fin man du blev. att gå upp där i kyrkan för att säga hej då, det är nog ändå det svåraste. det snurrar massor med tankar i mitt huvud sådana gånger, så många tankar men inte ett enda hej då. det är svårt att säga hej då till en människa som på ett sätt redan är borta samtidigt som den aldrig riktigt kommer att försvinna helt. det känns så fel att jag ska stå där och säga hej då till dig när jag vet att du fortfarande är med mig när jag går ut därifrån. precis som att staffan satt bredvid mamma och höll hennes hand idag, i bänkraden längst fram. för det är så det ska vara, närmast anhöriga längst fram. de enda som satt längre fram var mormor, och olle för att hon skulle slippa sitta själv.
första gången jag grät på staffans begravningsdag var när vi skulle parkera bilen utanför kyrkan och likbilen körde upp och parkerade bredvid oss. det kändes bara så in i helvete fel att han skulle ligga i den där bilen, han som alltid var så full av liv. det fick det att vända sig i magen på mig och allt jag ville var att vända om och åka hem för att gömma mig under täcket och förneka att han dött från första början. och det känns fortfarande fel att han är död, orättvist på något sätt. men sen när skulle cancer vara rättvist? första gången jag grät idag var när jag gick in i kyrkan och möttes av kistan, kistan där morfars skal ligger. skal för att det egentligen inte är morfar som ligger där i, utan bara hans kropp - helt tom och utan dig, utan din själ.
och det slog mig att jag inte ens nått 19 års ålder och har redan suttit längst fram i kyrkan två gånger för att visa respekt för och ta farväl av en familjemedlem. jag kan räkna till 12 stycken i min familj nu, på mammas sida. två stycken av 14 har lämnat mig.
en annan sak som slog mig idag är att ingenting längre är till min morfar, utan det är till minne av honom. på korten till alla blommor vid graven - till minne av, alla skänkta gåvor till olika fonder - till minne av, alla som var där för att visa sin sorg - till minne av.

sen vill jag dela med mig av en rolig sak också. min storebror fick en flicka idag och jag blev faster för andra gången. blev så himla glad mitt i allt det ledsna när jocke hörde av sig för att tala om att lilla bianca äntligen hade velat komma ut. generationsbyte i hög grad.


om en stund ska jag åka iväg och hälsa på min (ex)klass ett litet tag, get my mind off it. saknar dem faktiskt, och har inte sett många av dem sen 5 juni. saknar morfar och staffan också, mer idag än någonsin förr, men man får ta tillvara på de man faktiskt har kvar.

oj. chock. det var länge sen jag kollade besöksstatistiken, den har aldrig riktigt varit speciellt tilldragande för mig då jag inte strävar efter att bli "kändis" utan skriver för att mina vänner ska ha koll på mig. det enda jag tyckte var lite synd var att många läsare försvann i och med bytet från metrobloggen. men nu är jag fan på g igen. måste säga att det känns roligt. lite nyfiken blir jag också när folk jag inte vet vilka dem är kommenterar. vore så mycket lättare ifall ni inte bara skrev ert namn utan också bloggadress eller mail eller något. jag vet ju när det är tex maria som skriver men annars är jag ganska lost. men när en amanda och en carolina kommenterar som att jag känner dem då blir jag så nyfiken. allt om det.

nu ska jag ta och ringa toan, tror gränby står på dagens agenda tillsammans med erik ifall jag förstod det hela rätt? eller bara en stanrunda kort och gott. vi får se vad som händer. ska i alla fall börja med att plocka ur diskmaskinen och klä på mig. (känner mig lite som lisa ibland - lisa städar huset varenda dag och jag handlar, tvättar, diskar. vi skulle bli ett så bra housewife-team gullet. hollywoodfruar nästa?).
ya man anyway,
see ya wouldnt wanna be ya.

sitter här och gnager i mig riskakor (JAAAA KAN NI BELIVE IT ELLER? så underbart gott, för att inte tala om nostalgiskt) och dricker någon lime-drinkmix. kvällens planer blev lite ändrade pga sjukdom så istället för dejt med smisk det blir v.i.p-style med girlsen på qv med fördrink och gos. många som ska ut ikväll så tippar på att det kommer bli kanon.

har för övrigt fått äran att se vegas två gånger idag. jag är inte avis på fergie som är gift med fanskapet. nej ni, mer drinkmix till folket. strax är det nog läge att byta om. vid nio rullar jag ner mot the big c.. hm uppsala centrum TJOHO?

alltså inte okej att det är först nu jag känner av "jetlag:en" från sommartid-vintertidomställningen. inte okej. vaknar och tänker YES BARA NÅGRA MINUTER KVAR TILL LAS VEGAS. vaknar som på beställning liksom. men nähä.. en timme kvar, ja men okej. den timmen kan ju gå långsammare också. men nu är det som tur är bara fem min kvar innan jag får se josh duhamels sexiga ansikte. sjukt bra program som jag totalt fastnade för när jag bodde i sthlm.
men det gör inte så mycket att det varit en hel timme, så länge man har mtv. i love mtv. och så pratar jag med maria, insåg precis att det är sjukt länge sen jag körde baggy. blev självklart supersugen på det. glida ut och glida lite bräda. hade varit helt okej precis som det hade varit helt okej med vår nu. men den kommer ju i sinom tid den också. bye see you later suckers.

(hos calle igår var det awesome. gud vad jag saknat mina småkillar, och jargongen. drog dit med madde vid kanske halv 10. de bastades och grejades för en del. själv tog jag det ganska lungt. trodde jag, tills jag reste mig upp. tjoho. fast inte så farligt ändå. hamnade på efterkula med carl, johan, fab och isak. mackor och sallad förtärdes haha. ikväll ska jag ut och träffa en vän och sen får vi se, kanske hamnar på qv med lite vänner.. men man vet ju aldrig. xoxo)

huvudvärken smög sig på som på beställning efter tårarna. men nu är i alla fall veckohandlingen avklarad och när som helst kommer madeleine hit och glor medans jag käkar. sen ska vi cykla hem till calle för krök.

ett par av de bilder som kommer få turen att bli framkallare. de flesta kommer bli svarta med bara ett par som sticker ut som en färgklick.. får väl se om det blir hiss eller diss på den lite senare. det får iaf duga tills sanna har producerat tapeter a la hennes ansikte.

 

 

 

tänkte för mig själv för en liten stund sedan att det förmodligen var dags för ett inlägg, kanske ett i glad ton där jag berättar om dagen och slänger in en bild. började istället greja lite med de omtalade bilderna som jag vill ha upp på väggen. medans jag laddade över ett gäng till photoshop började jag rota lite i garderoben efter något att ha på mig på fredag, på morfars begravning. hittade morfars skjorta som mamma har sagt att jag ska få och kunde inte låta bli att slita av mig t-shirten och sätta på mig den. för att känna morfars kläder mot min hud, för att känna morfar in på bara skinnet. och den luktar, den luktar så förfärligt mycket morfar. det är en sak som dör med en människa, en sak som ingen annan människa har eller någonsin kommer få liknande din. och när du dör, då försvinner den bort så fort och så omärkbart att det är läskigt. morfar är död och hans lukt dog med honom. och jag har inte känt den sen den 16 augusti, dagen då jag sist träffade honom - hemma hos honom. hemma hos honom och mormor där lukten finns överallt. i gungstolen, i de små vita kantstötta kaffekopparna, i kepsarna på hyllan i hallen och i kökssoffan och alla tidningarna som ligger på den. på stolen vid skrivbordet i sovrummet där han alltid satt när han betalade deras räkningar och skrev sina brev.

jag tänker inte på lukten när någon dör, på att jag aldrig mer kommer att få känna den. jag tänker på saker som att jag aldrig mer kommer att få se dragen i hans ansikte när han är irriterad på mormor, aldrig mer höra hans röst fråga när fan jag ska ta och växa upp och börja dricka kaffe (vilket han gjort sen jag gick i mellanstadiet) och att jag aldrig mer kommer att få känna känslan i magen när han skrattar åt att jag kallar honom nörd. men att få känna hans lukt i skjortan jag har på mig 16 dagar efter hans död, jag vet inte vad jag ska säga. jag vill ha den på mig föralltid så att jag föralltid har hans lukt med mig, har honom med mig. men lukten kommer att försvinna, den kommer att tyna bort precis som han gjorde. och tillslut kommer den inte att finnas kvar, tillslut kommer den inte längre gå att känna. hur hårt man än trycker tyget mot ansiktet och hur intensivt man än andas in så kommer den så länge jag har på mig den tillslut att lukta precis som jag gör. på ett sätt vill jag ta av mig den och låsa in den i en vakuumlåda så att den alltid kommer att vara exakt precis så som den är nu. men jag förmår mig inte att ta av den. på något vis kan jag inte styra mina händer till att ta bort tyget som får mig att känna morfar, som får mig att känna honom över ryggen och ner längs armarna. och genom näsan rakt in i alla mina sinnen. jag känner lyckan jag kände på studenten, lyckan över stoltheten i hans ögon när han tog mig i hand när jag kom och i kramen jag fick innan han åkte. och jag känner sorgen över att jag aldrig mer kommer att få hålla hans hand i min.


nej, här kan man inte sitta och lipa hela kvällen. nu ska jag ta mammas långa inköpslista och promenera till västertorg.
puss

---

målar naglarna lite nu i ett nytt lack och sätter över pengar från sparkontot. jag är en svag människa. ska faktiskt unna mig ett par nya stövlar idag eftersom jag varit duktig och skaffat mig tre jobbchanser. måste självklart ha ett par nya skor för att kamma in alla tre jobben också.. såklart. ska om en liten stund åka ner på stan och träffa en av världens bästa människor, maria källman. vid fem ska jag tillbaka till barenbaren och ikväll vet jag inte vad jag ska hitta på. har tre alternativ men kan inte bestämma mig. lutar åt att dissa high heels iaf, ska man dit ska man ju se till att vara en av hundra första så man får skor, men man kommer ju säkert ändå få betala för skiten sen (plus att jag blir för lång i ett par 15cms klackar) så jag är inte så sugen. och så kommer det säkert ändå bara vara massa girls där ikväll, no score på den hehe.
men ya man, ni ska slippa mitt tjat nu. hoppas ni vaknade bredvid en lika fin människa som jag gjorde imorse.
puss

påväg från dragon palace utan att ha betalat för parkeringen med destination eriksberg för att smälta maten i min säng och garva åt fula människor i skolkatalogerna.
melina - vart ska jag här?
lisa - vänster bli nog kul.
melina svänger vänster.
malin - du kör på cykelbanan nu.
melina - AAHHHHHH DET ÄR ENKELRIKTAT HÄR!!!!
melina - ENKELRIKTAT ENKELRIKTAT ENKELRIKTAT (ni skulle sett melles ansiktsutryck här, jag lovar er - to die for)
melina tvärnitar och börjar backa.
malin - det kommer två cyklister bakom bilen..
melina tvärnitar igen och börjar köra åt andra hållet.
malin - du kommer ingenstans ifall du kör rakt fram här.
melina - va?
malin - ja det är en återvändsgränd.
melina - VAFAN ÄR DET FÖR FEL PÅ DET HÄR JÄVLA LANDET?
lisa - ja vänster blev ju faktiskt ganska kul.

sen dagen efter jag kom hem från la har jag sökt jobb varenda dag. vissa dagar bara ett eller två jobb, andra dagar 15-20 stycken. varje dag i 33 dagar har jag sökt jobb. utan napp, inte ett skit. men jag tror det vänder för mig nu, att det är min tur att få lite medvind. på mindre än en vecka har jag fått svar på tre jobb. ska på en utbildning den här veckan och två intervjuer nästa vecka. och det är bra jobb också, så känns kanon.

och så måste jag bara skicka iväg massor med kärlek till alla som är sådär fina där ute, att jag inte förstår hur jag har förtjänat att ha dem som vänner. som ringer upp bara för att fråga hur man mår utan egentlig orsak bara för att man inte pratat på länge. alla sms jag fått med värmande ord som bara går raka vägen in i hjärtat. jag vill skriva ut dem och sätta upp dem på väggen bredvid fotona. ni är kärlek för mig.

och så måste jag också säga, angående alla de ledsna inläggen som har kommit nu på slutet.. alla fina responser, både via kommentarer och sms. ja för tro det eller ej, hur många får bloggrespons via telefonen? det känns ganska status hehe.

I  L O V E  Y O U, allihopa!


ps. OCH SÅ ÄR DET SÅ JÄVLA BRA FÖR VI SKA KÄKA KASSLER MED ANNANAS OCH OST OCH PRESSAD POTATIS IKVÄLL. HAR INTE ÄTIT DET PÅ SKITLÄNGE OCH DET ÄR SKITASAGOTT. ah mama.

ligger här i sägen med lite godis som jag snabbt och smidigt övertalade mamma till att köpa till mig på väg hem från mormor. om vartannat känner jag att det börjar lätta lite nu. att ljusare dagar kommer komma snart, även fast det är långt kvar till våren. ibland kan jag le och skratta och för en liten, liten stund glömma bort allt det som är jobbigt just nu. men så ibland dyker det upp något som sänker mig totalt. satt med ryggen mot väggen och med armarna runt mina uppdragna ben på morfars säng idag och tankarna började snurra iväg. det slår mot mig ibland att han faktiskt är död, att han faktiskt aldrig mer kommer ligga och vila på just den där sängen när vi kommer och hälsar på. sådana stunder känns det som att allt bara sipprar mellan mina fingrar utan att jag kan göra något motstånd. i min kropp bara skriker det, det skriker så högt att jag inte kan andas. det river och sliter och drar i mig på insidan medans det på utsidan knappt syns. det syns om man tittar nära, så nära att man ser ett par blanka, panikslagna ögon under luggen och en tår som letar sig ner, ett par axlar som skakar lätt. inget annat syns, hur nära man än kollar. allt skrik och riv kommer aldrig att synas. i alla fall inte så länge jag håller mig borta från självdestruktivitet, och dit hoppas jag att jag aldrig kommer nå. jag skulle inte orka det, för min egen skull. men inte så som ni tror, inte för smärtan. utan för att mammas besvikna ögon som betraktar mig skulle få mig att gå sönder så mycket inuti att jag förmodligen skulle gå av på mitten.

inombords känner jag att lite lättare tider väntar. föraningar, det är vad jag har. och det känns som att tyngden på mina axlar börjar lätta lite. inte riktigt än, men snart.
jag har bara ett par intervjuer och en begravning kvar innan jag kan börja fokusera på framtiden. livet som arbetslöst är så ovisst, jag gillar det inte. älskar att kunna vara spontan och inte ha några måsten. att kunna träffa vänner hit och dit utan att känna att jag borde prioritera skola eller sömn för att nästa dag åka och jobba. men ungefär en dag varannan vecka så har jag ingenting inplanerat och då är jag rastlös efter bara ett par timmar. och när man inte vill röra pengarna på sparkontona så tar de andra pengarna slut ganska snabbt och då känner jag mig så inlåst att jag vill spy. och som arbetslös kommer man ingenstans, man sitter fast. jag vill ut, jag vill träffa människor, jag vill vara på väg någonstans.


orolig kommer jag alltid att vara. bakom skratt och knäppa påhitt är jag alltid orolig. det har jag varit sen två dagar innan valborg det året jag skulle fylla 16. det går och gnolar längst bak i huvudet dygnet runt varje dag, längst bak i hjärtat. det var första gången jag verkligen föll. första gången jag föll så djupt och så mycket på allvar att jag klyschigt nog inte förstod hur jag skulle kunna ta mig upp. hur jag någonsin skulle kunna le igen. hur något någonsin skulle få betydelse igen. och som ett slag i ansiktet bara ramlar det över mig hur onödigt det mesta av det vi gör är. hur vi aldrig riktigt kan ta tillvara på det som är viktigast. och jag vet att när den värsta, hjärtskärande sorgen över morfar har lagt sig kommer jag vara orolig för farmor och mormor. och till och med för farfar, trots att han inte ens vet vem jag är. och när de tre har dött så kommer jag gå och vara orolig för mamma. för pappa. så ja, jag är hela tiden orolig. jag går och bävar inför nästa gång jag kommer falla sådär djupt som jag gör när en människa sipprar genom mina fingrar.

men jag är en glad människa. en glad människa som är lätt att umgås med och som får människor runt mig att vara glada. utåtriktad och positiv och har lätt för att skratta. det har jag fått höra och det gör mig stolt, stolt över mig själv. och även när det är tungt så kan jag på något vis släppa det när jag är med andra och ändå vara glad, ändå vara den glada människa som folk runt omkring mig ser. och det är något jag också är stolt över, att jag inte drar med mig folk i fallet. och att jag kan inse hur lycklig jag är, även om jag inte för tillfället är glad.

på halsans begäran ska jag försöka mig på ett blogginlägg.
känns dock mest bara värdelöst eftersom mitt humör gått upp och ner som en klimakteriekärrings på sista tiden. känns liksom onödigt.
MEN ifall jag gör min lilla mois nöjd genom ett inlägg då och då så ställer jag självklart upp. haha

så whats up?
* naturkunskap b ska läsas i vår samt cirka två ämnen ska tentas av. och så ska jag väl göra högskoleprovet också. och om det går som planerat flyttar jag till linköping i höst. men just nu kan jag inte göra mer än hoppas och hålla tummarna, sen går det som det går.
* stamrenoverar badrummet gör vi just nu och i ungefär tre veckor till. så jag vaknar ungefär varenda morgon vid 7 av att de borrar bort kakel, riktigt mysigt... eller?
* vi har sålt forden. min första bil. är nu stolt ägare av.. ingen bil. hm, vädrelöst haha
* håller på att sortera ut bilder som ska upp på mina väggar och ska väl framkalla dem ganska snart. så därför behöver jag hjälp av er. har pratat med ett par stycken av er att ni ska skicka bilder till mig som jag inte har själv (bla sanna, den på alla tjejerna från studenten. och moa, den från din födelsedag). sen också självklart ifall ni har någon som jag inte har tänkt på/vet om som ni tycker förtjänar en plats i mitt rum, go ahead. send it to me fuckers.

senare idag ska jag och mamma åka till mormor och fira 58årig bröllopsdag, utan morfar. jag har ingen kommentar på det riktigt. min mormor är så stark.

over and out.

 

 

 

 

 

---

 

how about this one?

säg vad ni tycker om min vän!

 

 

jag tror inte på gud, på att komma till himmel eller helvete.
men jag tror på att ni är tillsammans nu, att ni äntligen har varandra igen.
att ni kan prata med och känna värme från. att ni kan reflekteras i varandras ögon igen.
det saknar jag med staffan och det kommer jag sakna med dig, så fruktansvärt, fruktansvärt mycket. jag är inte den jag är när jag är själv, jag är den jag är i era ögon.
under kläder, piercingar, smink så är jag samma malin som när jag och staffan brottades i hans soffa tills jag trodde att jag skulle gå av på mitten av skratt. på när vi plockade blåbär i skogen bakom hans hus och jag åt upp mina på en gång, och sen hans när vi kom hem. samma malin som alltid lekte med mormor utanför erat hus, som styrde och ställde och talade om vad som skulle hända i leken sen. samma malin som följde med dig och handlade på ica, sparkade löv på hösten och åt upp dina polkagrisar i skålen i vardagsrummet.
jag har förlorat en människa som ser mig som samma malin med eller utan smink, med eller utan attityd. samma malin med eller utan allt sånt som inte spelar någon roll.

ja jag tror faktiskt att ni är tillsammans nu, och att ni väntar.
att ni väntar på mormor. på jonas. på mamma och olle och bosse. på stina.
och att ni väntar på mig.

så länge som du har har fått leva så kan man förstå att du är trött.
så mycket som du fått uppleva i ditt liv så kan man förstå att du är färdig.
så mycket som du fått lida de här sista tre veckorna så kan man förstå att du är slut.
att du har tagit slut.
och du förtjänar det och jag önskar dig inget bättre eller sämre än det.
jag kan inte säga att det inte gör ont, men du var värd att äntligen få somna in.

jo men tjena. hm, ut och ta en öl. jorå så var planen. började med att möta upp sunny på stan, gick till williams för att träffa erik och kvantumfolk. lisa joinar. det är billigt på williams.. allt möjligt roligt förtärdes haha lisa drar iväg med nisse. jag och sanna drar till terrassen, träffar bookan som åker till bali på fredag och är borta ett år. tobias jobbar så byter ett par ord med honom också, länge sen man såg honom. vandrar vidare mot katalin för att möta upp lisa igen. sanna deppar och vill gå hem. jag börjar gå tillbaka mot williams. stöter på erik på vägen och vi går ist till bussen. planen är att åka hem. men varför hålla sig till planen den här gången när man inte gjorde det första gången? springer in i john och isak på bussen och följer med dem hem till madeleine lite spontant sådär. hittar genvägar i buskarna mellan husen och sen är vi där. calle och fredrik är där och dem har jag inte träffat sen 1983 typ. aaaaaaaasroligt. calle låter som en jävla vattenpöl när han skrattar, och man kan inte sluta garva. travel pussy blev också väl utnyttjad under natten. framåt småtimmarna blev det mysig cheddarpromenad med madeleine och sen gick jag hem.
damn vilken rolig kväll.

nu sitter jag här i sängen med datorn. vaknade vid halv ett och har sen dess ätit frukost och .. ja inget mer hehe. pratat i telefon med mathias ifall det räknas.
ska läsa lite bloggar nu och sen ta en dusch. om kanske två timmar ska jag hem till mathilda, vi ska sticka och handla mat och sånt (och godis, jag är så jävla sugen). strax efter det kommer några gurrrls dit och så blir det tacos. tacos och sverige-danmark. lite roligt faktiskt, för några år sen förde fotbollen oss samman hahaheheeeooo anyway. blir mat och match och mys där. sen får vi se, ff liksom så kan ju bli wild and crazy.

later dudes.

vindrinkar i kåbo hela natten lång. stört mysigt. inte lika mysigt när man blundar och hela världen snurrar och vill inte stanna till lite så man kan hinna somna. hets är inte bra när det kommer till alkohol hehe
vaknade imorse och åkte hem och vände. ner på stan för lite ärenden. hem och hjälpa mamma med en grej till vårt nya garage. sen middag.
nu är det dags att fixa sig lite för att träffa sunny. vi får väl se vilka äventyr som kvällen bär med sig. ganska oklart, knaseri. tuffa ska vi vara i alla fall, så långt är bestämt.

igår blev det lurre med papichulo och sen kom tetris hit. vi grejade med filmen, gick och köpte pizza, åkte och hämtade jonas, kollade greys och fråga olle och sen gick vi och la oss. idag blev det lite frulle innan tetris tog bussen mot vaksalatorg för massage, fyfan.
själv ska jag nog börja fundera på lunch (wok hm, ja. ring om ni vill ha lite) och sen ska jag slänga in en tvätt innan jag vid tre ska till jb för möte med syv. nice, glöm inte att ta med betygen bara. typiskt mig. beroende på hur lång tid dejten med tallis tar kanske jag ska träffa josefine efter det.
ikväll blir det vin och snickis med wallström. riktigt jävla underbart.

ja där har ni min dag. enjoy.

---

ah.
jag hatar dagar som den här. jag förstår inte att en enda person kan totalsänka en så hårt. ju närmare de är ju vassare kan trycka ner en i gruset. du är den närmaste jag har, så har det alltid varit. och hur man än försöker vrida och vända på det, ha överseende, så ligger man där och krälar med ansiktet neråt.
dagar som den här, när det inte ens tjänar något till att försöka ta sig upp. när man helst bara ska stänga dörren bakom sig och gömma sig under täcket tills allt det svarta och onda försvinner.
vi får aldrig något gratis, du och jag. vi har aldrig tur och inget händer bara för att vi vill det tillräckligt mycket. för sådana som oss måste kämpa, vi måste kämpa för det vi vill ha tills vi har blodsmak i munnen. tills vi har dragit oss fram med hjälp av inget annat än oss själva. därför tror jag att vi är starkare än andra, du och jag.

du har mig gett ditt liv, ditt kött och blod, din kärlek, för att göra mig till den jag är idag. och ibland vet jag att du är stolt över mig, ibland märks det. men ibland, dagar som idag, känns det som att allt bara har gått käpprätt åt helvete, ända från början. och jag försöker allt jag kan, jag kämpar med alla krafter jag kan uppbringa för att ta mig upp, att ha överseende och tänka att det egentligen inte är mig du är arg och irriterad och besviken på. att det egentligen är sorg och vantrivsel från annat håll, tröttsamhet. livet är tungt för mig, men det är tyngre för dig.
och det är dagar som den här när jag bara vill gå ut och ta en cigg eller kicka lite heroin eller ta något annat uppåttjack. bara glömma. bara låta bli att tänka på allt som inte stämmer i mitt liv just nu, på allt som jag hatar i den här staden. på vardagen som är så fel den bara kan bli - dagar som den här.
men jag är starkare än så, och det är din förtjänst.

så negativ och trött på livet som du blir ibland, det vet jag inte någon annan som kan bli. och att lämpa över allt det där negativa på mig kanske inte är meningen, men jag kan inte låta bli att ta åt mig. och på något vis jämför jag med innan jonas kunde simma. när vi var ute på för djupt vatten, han med flytväst och jag som kunde simma utan. han tappar tron på att flytvästen verkligen håller honom över ytan och försöker hålla sig uppe genom att hålla i mig. han trycker ner mig. inte med flit men han gör det. och då kan jag inte andas. jag kan inte låta bli att se likheterna. jag kan simma, men när någon trycker ner mig under ytan så spelar det ingen roll. jag vet att du är så här och jag vet att det inte är mitt fel att du har en dålig dag. men när du är såhär mot mig, då spelar det ingen roll att jag vet. då spelar det ingen roll vad jag vet eller hur mycket jag vet det. då spelar ingenting någon roll. då kan jag inte andas.

du älskar mig och det vet jag. och jag älskar dig och det vet du. och det finns inget som kan ändra på det, inte det här blogginlägget och ingenting annat i den här världen. och ingen av oss skulle någonsin försöka ändra på det, någonsin. det vet både du och jag, och så har det alltid varit. det finns ingen som älskar mig så mycket som du gör, och det kommer det nog aldrig att göra heller.
det är ingen som tror på mig som du gör och det finns ingen som får mig att tro så mycket på mig själv som du får mig att göra. det finns ingen som peppar mig som du gör. det finns ingen som finns för mig så mycket som du finns här. det finns ingen som kan göra mig så ledsen som du kan. det finns ingen som kan få mig att vara så bra som jag någonsin kan bli som du kan, men det är genom att pressa mig som du gör mig till det bästa jag kan vara. och genom att jag ständigt vill att du ska respektera mig, se mig som en jämnlik. för jag ser upp till dig på ett sätt som jag inte ser upp till någon annan.
jag är en del av dig och vi är så där hemskt lika varandra. men jag vet en sak som vi gör olika. jag skulle aldrig komma på tanken att trycka ner dig så hårt som du trycker ner mig ibland. och jag tror inte att du gör det medvetet, men det sårar. det får mig att känna mig så värdelös som ingen annan människa kan få mig att känna mig.

jag är aldrig så nöjd över mig själv som jag är när du är nöjd över mig, jag är aldrig så stolt över mig själv som jag är när du är stolt över mig och jag är aldrig så besviken på mig själv som jag är när du är besviken på mig.
jag är ledsen för all tyngd jag lagt på ditt liv, det är jag verkligen. men mest ledsen är jag över att jag är så beroende av dig, av vad du tycker. tänker. säger. av ditt godkännande på hur jag ska leva mitt liv. men jag är bara människa, varken bättre eller sämre. och du är min svaghet. och min styrka.

ligger här och hjälper maria med ett pm om rättvisehandel. faktiskt spännande :) och alltid kul att kunna hjälpa lite, speciellt när man har tiden till det ;)
har även mailat jbs syv om hjälp och mailat komvux med massa frågor. det är lite klurigt det här. önskar så jävla mycket att jag visste vad jag ville göra för två år sedan så jag kunde kirrat de betygen. jag är liksom ganska nära, två poäng. surt att man måste plugga på komvux innan man ens är 19 för att man är två poäng ifrån att kunna plugga det man egentligen vill.
inte mycket att göra åt nu så dags att sluta grubbla och fortsätta läsa om uländer liksom, man kanske skulle gått rosendal ändå..

puss

blir nästan lite facinerad av alla riktigt vettiga grejer folk kommer på. som att jag nu kan räkna ut att jag levt i 592444800 sekunder på facebook.

jag och sanna kom också på idag att vi har levt två tredjedelar av vårt liv innan 30, det är ganska stort faktiskt. man låter rätt gammal.
lunchen på cupido idag var förövrigt den mysigaste på länge. otroligt god sallad (ja det är första gången jag äter där, so what?) och otroligt fint sällskap.

ska gå och glo lite på hollywoodfruarna och längta mig tillbaka till la nu.. eller så blir det 2½men ifall mamma protesterar mot fruarna. glassbåt ska jag äta också. och förhoppningsvis lite chirre. träning ska jag ta itu med också, snart..

xo, malin

nu ska jag kirra sista och sen åka ner på stan för en födelsedagslurre med sunny.
ikväll ska det bokas resa.

ja jag har precis lärt mig hur man får in youtube i bloggen, score.

och jag vet vad jag vill nu.
jag vill komma in på logoped i linköping.

vaknade vid 11 och låg och drog mig lite innan jag insåg att jag hade bråttom.. skönt känsla verkligen? skuttade upp ur min varma mysiga säng och gjorde iordning te och mackor i ugnen innan jag seriöst tog den snabbaste duschen en människa kan ta. sen bar det av mot stenhagen för att kolla handbolls-sm som jonas skulle ta sig an. sen blev det hem och vända för att sen åka och käka kinesmat<3 med malte, mats och david (och mamma och jonas). fick halvt kasta i oss maten (och inte göra som mig och matte och sitta så länge att vi blir hungriga igen och då börjar vi om hehe, där snackar vi valuta för pengarna) för att sen åka raka vägen hem till olle och eva för födelsedagsfika. kan meddela att det har varit en mysig helfamiljsdag.

no no, playa del sol nu. ciao


grattis honey. jag älskar dig och allt sånt och jag kan säga det en miljon gånger om ifall du vill, men du vet redan hur det ligger till så det känns ju onödigt haha 19 barre, inte illa pinkat.

(hade varit snyggare ifall jag hade en blå piercing i istället för en röd.. menmen)

idag har jag gjort lite ärenden. köpt nässpray, handlat mat, sökt jobb (både via internet och ute och lämnat cv, idag igen), varit till pumba och kollat friggis (mammas nya kärlek) och nu har jag och jonas börjat laga mat. mamma kom precis hem med en fläskfilé så nu blir det mat om inte allt för länge. ska bli så gott, älskar vår traditionella fredagsmiddag :)

ikväll ska jag till sunnys 19årsfest och innan det ska jag träffa lisa för ett glas vin på något ställe nere på stan.
imorgon ska jag antingen på fekk vid 4mackarna, eller på fekk hos adam eller bara mysa, orkar inte bestämma mig nu så det får bli morgondagens problem. ska till mormor också på dagen.

see you, xo.

fockis.

kom hem från tetris för ungefär två timmar sedan och har sen dess skalat av mig katthår och tagit en dusch. och ätit middag, kyckling med couscous och grönsaker och en pannkaka efter det :)
så himla mysigt att hänga med tetris lite. har inte träffat henne sen amerikat så det var på tiden. så nu har vi copypasteat bilderna och även börjat pilla lite på en film. asroligt. har även kollat på gamla jbfilmer, fuck vad roligt man har haft de senaste tre år sedan. nästan så att man tycker att alla borde få uppleva jb någon gång i sitt liv.

kom också att tänka på hur äckligt jävla mycket som har hänt det här året. så om ett par månader ska jag skriva ett "mitt 2009"-inlägg, för det är ju faktiskt ett par månader kvar av -09 och än kan mycket hända.

vart inte öl ikväll med toll, matte och wallström som planen var. istället ska jag glida hem till virre och sen får vi se.

xo