dontshednotears

för ett år sedan hade jag fyra pigga mor- och farföräldrar. i oktober kämpade min morfar fram sitt sista andetag, så väntat efter tre veckor som invalid men ändå så plötsligt. så overkligt. min världens finaste morfar vars ögon aldrig mer kommer att le mot mig på det där enkla sätt som bara ett par ögon i hela världen någonsin kunde göra. inte ens fyra månader efter det trillar farmor över kanten till det liv hon alltid levt. och den stora kärlek och trygghet som alltid omfamnade mig när hon höll om mig ligger nu nedgrävd i jorden. det hade varit så skönt att kunna åka dit nu, till det hus som vi inte längre äger. det hus som inte längre är det hus som jag vuxit upp i, som är helt annorlunda.
för första gången i mitt liv önskar jag att jag var 6 år igen, att morfar skulle smyga ner en polkagris i min hand precis före maten fast han visste att mamma skulle bli arg. för första gången i mitt liv önskar jag att jag var 7 år igen, att jag hade badat i farmors gula badkar. att jag klev upp och fick ett alldeles för stort badlakan runt mig, att farmor skulle torka mitt hår så där varsamt som ingen annan någonsin gjort. för första gången i mitt liv önskar jag att jag var 8 år igen, att jag satt med jonas under buskarna i trädgårdens hörn och låtsades plocka upp alla kottar som hade ramlat ner från tallen, den tall som alltid varit världens högsta för mig. för första gången i mitt liv önskar jag att jag var 10 år igen, att jag satt i fram på sparken medans farmor sparkade oss till ica för att tjuvsmaka vindruvor, och sen till malmabergsväg för att mata josefines kanin stampe. för första gången i mitt liv önskar jag att jag var 11 år igen, att morfar tar fram en skål med riktiga hallon som vi ska äta till våfflorna bara för att det är godare än sylt. för första gången i mitt liv önskar jag att jag var 14 år igen, att jag sitter i farmors kök och äter sockerkaka med äppelbitar och farmor fuskar i det kortspel vi spelar. för första gången i mitt liv önskar jag att jag var 17 år igen, att jag sitter bredvid morfar och dricker saft med sked och hör hur han skrattar så klingande och ärligt trots att livet aldrig gett honom medvind.
för hundratusende gången de senaste åtta månaderna önskar jag att du inte hade tagit med dig livsgnistan i mormors ögon när du gick.

för första gången i mitt liv
längtar jag tillbaka
jag längtar tillbaka i varenda en av de tårar som långsamt rinner ner längs mina kinder