ain't nothin' to it, gangsta rap made me do it

livet är inte en resa till graven med syftet att komma dit i en attraktiv och välbevarad kropp. det handlar om att glida in sidlänges med en chokladkaka i ena handen, en flaska vin i den andra, fullständigt slutkörd, totalt utsliten, skrikande 'hoho, kan någon ge mig lift!'



sitter och kollar på americas best dance crew och fyfan vad duktiga de är alltså! önskar att jag hade börjat dansa när jag var yngre och att jag aldrig slutade. jag önskar att jag hade varit riktigt duktig för jag tycker att det är förjävla roligt alltså. uttrycket "dansgolvet är till för dem som inte har råd att stå i baren" torkar jag mig i rumpan med alltså, skulle aldrig i hela mitt liv betala dyra pengar i inträde om det inte fanns ett dansgolv. en annan sak som jag önskar att jag hade börjat med när jag var yngre är att springa. inte springa som i bara springa, som i det jag gjort på fotbollsplaner i nästan hela mitt liv. utan springa as in tävla, as in springa så fort att nästan alla problem ramlar av haha inte värsta maratonen, utan sprint eller så. några hundra meter eller ett par kilometer kanske. skulle vara ballt att vara duktig på att springa. ska därför satsa gärnet på kondisen nu och faktiskt springa en tävling i sommar.. när mois föreslog vårruset så kändes det skitkul. riktigt rolig grej att göra ett gäng tillsammans (inte för att jag kommer vänta på er slowmoes men ändå.... ;) skoooja)

när som helst nu kommer mattepatte och hämtar upp mig. vi ska åka och köpa pizza och coca cola och sen tjocka oss så in i helvete. kommer bli så bra så det inte ens finns ord.
ska börja knyta på mig conversen. pussilusen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0