dontshednotears

det känns väldigt roligt att mina föräldrar inte litar på att jag kan ta hand om mig själv. grym självförtroendeboost. jag kan göra dumma val, men det är snarare val som att sätta på mig heels och nylonstrumpbyxor i minus 10 grader och isväglag.
inte som i att börja hora och inte inse konsekvenserna!
"jag har hört att tjejer som jobbar sådär måste dansa på bardisken på kvällarna". "ska du verkligen bara dela ut flyers? jag har läst att tjejer som åker ner och jobbar sådär måste ragga dit killar på kvällarna och gå hem med dem". det är fint att ni är rädda om mig men jag lär mig ingenting genom att sitta här hemma i trygga sverige och glo. ifall ni prioriterat fler utlandsresor medans vi var yngre hade jag kanske inte haft sånt sug efter att se världen idag.. jag vill i alla fall göra det här och jag kommer att göra det och what the hell, jag är ju redan på väg. så det vore gulligt om ni började tro på mig, på att jag kan ta hand om mig själv. på att jag är tillräckligt smart för att inte sätta mig själv i situationer som är skadliga för mig. det är ju ni som har uppfostrat mig goddammit, och om jag får säga det själv så tycker jag att har ni gjort ett grymt jobb. det är ju till stor del er förtjänst att jag är den jag är idag.
jag tycker att det är dags för er att klura ut nya sätt att visa att ni finns där för mig
för det är dags för mig att testa mina egna vingar nu.